Traditionellt sett har Burma varit ett socialt realtivt jämställd land. De orättvisor gällande jämlikheten har isånnafall haft etniska kopplingar. Det finns över 100 etniksa grupper i landet. Konflikten mellan de olika minoriteten och den burmesiska majoriteten är bland de största hoten mot demokratin i landet. Dessutom blir den muslimska delen av landets befolkning diskriminerad av den buddhistiska majoriteten. Rohingyaene, en muslimsk folkgrupp som lever i västra Myanmar, är beskrivet av FN som en av världens mest förföljda folkgrupper, som jag skrivit om i tidigare inlägg.

 

Kvinnor och män har samma rättigheter vad gäller egenrätt, arvsrättigheter, jämlik bodelning vid skilsmässa. Arrangerade skilsmässor tillhör i regel det förflutna. I praktiken ser dock förhållandena mellan man och kvinnor olika ut.I Burma har kvinnorna, som utgör hälften av befolkningen, uteslutits från den pågående fredsprocessen. Mindre än en handfull kvinnor har varit delaktiga i de officiella fredssamtalen mellan olika etniska beväpnade grupper och burmesiska staten. I de preliminära fredsavtalen saknas alla referenser till kvinnor och kön. I rapporten (http://www.vimänskor.se/wp-content/uploads/2013/04/Where-are-the-Women.pdf), skrivs det att om processen ska vara hållbar måste även de burmesiska kvinnorna delta. Utan deras delaktighet, kritiska perspektiv på fred och könsrelaterade frågor i avtalen mellan de väpnade grupperna och staten riskerar konflikten att förlängas ytterligare. Kvinnor är helt utestängda från att delta i förhandlingar för fred.

 

Kvinnor får inte samma chans på arbetsmarknaden eller inom politiken. Aung San Suu Kyi är dock ett undantag, men hennes starka ställning beror till stor del på henne far som var landets nationalhjälte. Lönemässigt ligger kvinnor långt efter mannen, även vid samma arbetsuppgifter. Även fast en lag har införts förekommer det fortfarande att kvinnor säljs som sexarbetare i grannländer. Barnprostituion förekommer även, barn från fattiga familjer löper risk att bli bortrövade, Thailand är ett av de vanligaste länderna. I krigsområden som domineras av etniska folkgrupper är det mycket vanligt att soldater utsätter kvinnor för sexuellt våld och tvångsarbete. Homosexualitet är förbjudet i lag, men några systematiska trakasserier verkar inte förekomma. Det uppges råda en relativt hög tolerans mot sexuellt avvikande.