SLUTSATS

 
Man kan välja att se på Burma utveckling på olika sätt. De finns nämligen de som är mycket positiva till utvecklingen men även de som är väldigt skeptiska. Regimen, som härskat i över 40 år, har mer eller mindre stängt igen Burma från omvärlden. Men på bara några år har landet vänt om och gått i en postiv rikting. Men många är rädda för att det som ser så bra ut utåt bara är ett smart spel från regimens sida. De anser att detta bara är en noga uträknad strategi. Jag väljer att hålla med båda parter. Jag är positiv till landets utveckling, då det trots allt har skett en enorm skillnad. Men man måste fortfarande vara kritisk, då regimen fortfarande har kontroll över politiken. Även fast situtationen fortfarande är dyster i landet så har det gått framåt. Hundratals politiska motståndare har släppts bl.a. Aung San Suu Kyi (2010), censuren av media har minskat m.m. Yttrandefrihet och rätten att fritt samlas är dock fortfarande begränsad och man kämpar ständigt för demokrati.   
 
FN:s speciella rapportör för MR-situationen i Myanmar, Tomas Ojea Quintana, avslutade för några dagar sedan sitt nionde och sista besök i Myanmar. Han sammanfattade de sex år som han innehaft mandatet. Det kändes passande som källa då jag tänkte skriva en slutsats kring min analysmodell. 
 
Han konstaterade att stora förändringar skett på MR-området. De positiva förändringar är framförallt frigivning av politiska fångar, ökad yttrandefrihet, ökad politisk frihet, och viktiga steg mot ett slut av de etniska striderna. Han bedömde att presidenten Thein Sein hade en strategisk bild av vad han vill åstadkomma. Men varnade för att militären fortsatt har en inflytesrik roll i Myanmar. Jag anser också att våldet mot muslimerna är det man bör lägga tyngden på, för att landet ska kunna förändras och så småningom kunna utvecka sig till en demokrati. Situationen i lägren för internflyktingar är fortfarande oroande. Muslimer är fortsatt segregerade från buddhister och fullständigt begränsade i sin rörelsefrihet. Detta påverkar andra mänskliga rättigheter som tillgång till sysselsättning, hälsovård och utbildning. 
 
Den ökade pressfriheten är ett område som tidigare lyfts fram som ett positivt exempel på reformer. Under hans besök träffade han dock journalister som talade om osäkerhet och rädsla för arrestering, särskilt för frågor som ligger nära militären eller andra mäktiga gruppers intressen. Stora framsteg har däremot skett i frigivningar av politiska fångar. Drygt 1100 politiska fångar har frigivits sedan maj 2011. Han konstaterade dock att det fortfarande återstod ett antal politiska fångar och han uppmanade att fortsätta sitt arbete med att identifiera återstående fångar för frigivning samt att säkerställa att nya arresteringar inte skedde. Parlamentet bör också prioritera en revidering av de lagar som inte möter internationell standard för mänskliga rättigheter. 
 
För en verklig demokratiprocess i Burma behövs även en konstitutions ändring, något som kan bli svårt. Fria och rättvisa val är en väldigt bra målsättning för ett engagemang. Men för att nå hela vägen fram krävs det bl.a. yttrandefrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet. De friheterna är ännu inte helt uppfyllda i Burma, dessa frågor brukar tillhöra grundlagarna och bör därför tas med i en konstitutions förändring.  
 
RSS 2.0